Det har gÄtt mÄnga Är sedan den stora strejken 1879. DÄ var Bricken tio Är, nu Àr hon femtio Är, men hon har inte glömt. à ret Àr 1918 och det stora vÀrldskriget har pÄgÄtt i snart fyra Är. Hemma i Svartvik tvingas de Äter anvÀnda sirapsvatten till gröten, mjölken Àr för dyr. Men sÄgverket har framtidstro. De installerar maskiner i brÀdgÄrden och bygger en stor ny skola.
Bricken och hennes familj har fÄtt flytta in i ett rum och kök, rum med kakelugn och broderat band i spjÀllsnöret. DÀr bor hon, minstingen Edvin och de tvÄ vuxna barnen Elvira och Isak. Men till 50-Ärskalaset i kapellet kommer de alla, barn och barnbarn.
Bara Nikanor och Adolfsson kan hÄlla sams, tÀnker Bricken. Det visste hon inte nÀr barnen var smÄ, att ocksÄ fullvuxna ungar, som sedan lÀnge försörjer sig sjÀlva, kan vÄlla orostankar. Och inte bara inför kalas. Nikanors Marja vÀntar smÄtt igen, deras sjunde barn. Hur ska hon orka?
Som ett trÀd i skogen Àr Vibeke Olssons sjÀtte roman om Bricken. De tidigare heter SÄgverksungen, Bricken pÄ Svartvik, SÄgspÄn och eld, Amerikauret och Glödens fÀrger.