Åsa Moberg lyckades säkert under sin tid som kolumnist på Aftonbladet höja den genomsnittliga blodtrycksnivån på åtskilliga i vårt land, men hon fick också många att le åt hennes kvicka angrepp på väletablerade institutioner. Åsa Moberg hyser nämligen ingen respekt för auktoriserade auktoriteter, och hon ger ofta nya kritiska perspektiv på företeelser som vi brukar ta för givna eller håller för sakrosankta (ett fint och svårt ord som Åsa Moberg förmodligen inte gillar).
I sin debutbok från 1969 skriver hon om parodiska rättegångar mot amerikanska desertörer, om knark, om sex i cellofan, om pressgrannar – alltifrån Lektyr till Ignis, Svenska Eldbegängelseföreningens branschorgan. Hon börjar skolan på nytt och går på ett ovanligt ruskigt museum, hon besöker Skärholmen och träffar hemmafruar som inte alls känner sig hemma, hon synar polisutbildningen, hon diskuterar kulturskribenters bruk (missbruk) av svårbegripliga ord.
Anteckningsblock innehåller alltså kåserier och debattartiklar, okonventionella, fräna, roliga.
