I fartygets mörka inre räknar de sjuka soldaterna sina sista andetag. Men vad väntar egentligen när vågorna slår mot skrovet och drömmarna om den ryska vintern börjar blekna?
Soldaten Gusev är på väg hem efter fem långa år i tjänst, men resan över de tropiska haven blir allt annat än enkel. Instängd i lasarettsfartygets kvava sjuksal kämpar han mot feberdrömmar och en intensiv längtan efter sin snötäckta hembygd. Runt honom ekar vågornas slag mot skrovet och medpassagerarnas bittra tankar om ett system som verkar ha lämnat dem åt sitt öde.
I denna stämningsfulla berättelse skildrar Anton Tjechov människan i hennes mest sårbara ögonblick. Det är en historia fylld av starka kontraster – mellan den tryckande hettan ombord och minnet av krispig rysk snö, mellan individens småskaliga hopp och havets likgiltiga storslagenhet. Hur håller man fast vid sin mänsklighet när krafterna börjar sina och horisonten känns oändlig?
Här möter vi en av världslitteraturens stora mästare i en modern nyöversättning. Texten har bearbetats till en härligt lättläst och flytande svenska som gör att berättelsens unika atmosfär och känslomässiga djup kommer helt till sin rätt för dagens läsare. Det är en tät och gripande skildring som stannar kvar i tanken långt efter att sista sidan är läst.
