En varm och vacker sommardag dör min pappa i cancer. Två dagar senare står jag vid spisen och lagar mat åt familjen. Min kropp är så tung att det känns som att jag har näsan långt ner i grytorna. Då hör jag en röst viska i mitt inre om att det sitter en elefant på min rygg – och jag förstår varför det blivit så tungt att andas. Elefanten stannar kvar hos mig i flera månader och hjälper mig att hantera sorgen genom att förklara den på sitt sätt. Sitt alldeles kloka elefantsätt.