Det Ă€r ett krig vi fört â detta underkuvande och utnyttjande av jorden â och nu har vi erövrat fienden, slagit sĂ„ gott som allt levande under oss. Men den utsatta jorden svarar med stormar, regn och torka, arter försvinner i rasande fart och kvar stĂ„r arten mĂ€nniska och försöker förstĂ„ vad som sker och vad som bör göras.
Det Àr den vÀsterlÀndska kulturens natursyn som har lett till det planetÀra nödlÀget, skriver Anita Goldman i Det vilda hoppets geografi, en personlig essÀ om den vÀsterlÀndska mÀnniskans förhÄllande till naturen.
Vi kan inte fÄ rÀtsida pÄ problemen, om vi inte har kunskap om hur vi har tÀnkt, talat och skrivit om vÄrt förhÄllande till den vÀv av liv som vi Àr beroende av och sprungna ur, men som vi valt att avskilja oss frÄn.
Anita Goldman gör nedslag i skĂ„nska agrarreformers ödesdigra inflytande pĂ„ landskapet och mĂ€nniskornas sammanhĂ„llning, i amerikansk förĂ€lskelse i och fantasier om det vilda, i den militaristiskt arrangerade trĂ€dgĂ„rdens politik, i den hotande jordbrukskrisens rötter, i den bibliska berĂ€ttelsen om mĂ€nniskan som den förste trĂ€dgĂ„rdsmĂ€staren. Och hon tecknar konturerna av en annan slags geografi â det vilda hoppets.
