Det här är dikter som blivit skrivna under mina år som bosatt i utlandet. Lyriken blir därför som en spegel av vad som kvarlämnats, minnen från en annan tid vid en yngre ålder och tankar kring etnicitet och tillhörighet. I bakgrunden påträffas ett samiskt arv och farföräldrarnas hemland.
Samtidigt blir dikterna ett kall till att värna om tiden, både ungdomens tid och släktens förflutna.
Ett nytt språk och en ny tillhörighet vävs in I diktandet.
Det är det nya landet som tillför förståelsen av identiteten, det nya språket som läggs bredvid barndomens uttryck och minoritetsspråken. Spektrumet sträcker sig över tre länder, som alla har något eget att berätta.
Dikterna reflekterar även tron och religionstillhörigheten.
Här finns kyrkorummet, men också vad som kommer
med att bli äldre.
Vilket betyder mest i stunden, det som varit eller det som är här och nu?
Leonetta Anna Jauhojärvi
Jag blev döpt i den katolska kyrkan som vuxen. Tidigare har jag varit förtroendevald politiker och studerat arkeologi vid högskolan. De senaste åren har jag levt I Italien, men mitt ursprung har jag i Tornedalen. För närvarande läser jag till bibliotekarie.
