NÄgra mÀnniskor i Stockholm i slutet av 70-talet. De utforskar sig sjÀlva, söker sin egen plats i helheten. Efter egna kartor.
"...Ingen kvinna hade givit honom frihet, fÄtt honom att kÀnna lukten av hav och vidder. Alla kvinnor var grottkvinnor, de ville ha sin egen lilla eldstad inne i boet, de vakade Àngsligt över vad han tog sig för och försökte med alla medel hindra att han försvann ur sikte dÄ och dÄ. Men Elisabeth andades frihet..."
Anders Mörk ger sig in i ett förhÄllande som kommer att avslöja hans egen kluvenhet, hans behov av bÄde trygghet och frihet. Hans syster, Eivor, blir upphunnen av sitt förflutna, och ser ingen utvÀg. Men ibland finns helt ovÀntade lösningar:
"...Hon var trettiosex Är och hon hade aldrig upplevt en stund av sÄdant fullkomligt vÀlbefinnande. Hon hörde Björns röst, hon sÄg sig tankfullt omkring i sitt rum och kÀnde att hon skulle lÀmna detta ide, denna grotta, detta misslyckandets slagfÀlt och dessa ensamhetens öknar utan saknad. Hon skulle mjukt glida in i en gemenskap, hon var redan inne i den, utan att behöva ge upp nÄgot av sig sjÀlv och utan att behöva törna ihop med andras skrovlor och taggtrÄd. Egentligen fanns det Àndlösa utrymmen för mÀnniskor i deras relationer."
