Romanens dagboksskrivare och berättare är en före detta tjänsteman som dragit sig tillbaka till sitt kyffe i utkanten av Sankt Petersburg sedan han fått ett mindre arv. Här isolerar han sig – går under jorden – och gör i sin dagbok häftiga utfall mot den samtid som han inte vill – eller kanske snarare inte kan – inordna sig i.

Han funderar över just skillnaden mellan att vilja och att kunna, och tänker fritt på ett vis som känns omvälvande än i dag.