Dagens neurovetenskap gör det möjligt för psykoanalysen att på ett nytt sätt formulera samspelet mellan det yttre och det inre.
Vårt jag är vänt både inåt och utåt och strävar efter att samla alla olika inflytelser i ett inre rum. Detta rum utgör vår personlighet – en ”själsförmögenhet” som vi kan förvalta eller förspilla. Allt det vi tar in via sinnesorganen reflekteras och förmedlas i en utvecklande dialog med andra människor, som ger bekräftelse och kärlek eller som sviker och överger. Det gäller våra tankar, fantasier, minnen och drömmar, men också upplevelserna av inre organ, kropp och hud. Det kroppsliga samspelar med det psykiska, liksom känslorna med intellektet.
Clarence Crafoord presenterar en modell för hur neurovetenskapliga rön, liksom evolutionstänkandet nyare framsteg, kan förenas med hävdvunna psykoanalytiska erfarenheter. På så sätt visar boken också vad författaren under ett aktivt yrkesliv inom människovård införlivat i sitt eget tänkande.
