Istället för kärlekssånger små prosastycken och noveller om hudens längtan och den underbara rysningen när du rör vid den. Saknadens terror, svartsjukans andnöd och den fruktansvärda svindeln av lycka när du då äntligen kommer. Sånt. I samlingen Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig från 2000 växlar berättaren mellan dur och moll, klassisk musik och hårdrock, akvarell och kolteckning. Med ett romantiskt skimmer och en erotisk ton skildrar Kerstin Thorvall (1925-2010) möten där tiden skapat den nödvändiga distansen. Det har blivit en lekfull och öppenhjärtig bok med den omisskännliga Thorvallska udden."Det är så på pricken hela tiden, som det är, så ärligt och inte förställt eller friserat. Bridget Jones kan dra åt helvete."Jane Magnusson, Dagens Nyheter
