Vad gör man om man fyller 13 år och får en dagbok av sin mamma – fast att man hatar att skriva? Man skriver i den förstås. För det ska man ju göra med dagböcker. Man skriver om skolan och klasskompisarna, om tjejerna som man hatar, mamma som dricker vin varje dag, om död och lucia och allt möjligt annat. Och någonstans blir dagboken en vän som man kan berätta allt för.
Kära dagbok är en berättelse om död, ensamhet och utanförskap. Men även om vänskap och hopp.
