År 1905 hade var femte svensk utvandrat. Det svenska blodet måste sluta flöda ut ur landet. Sveriges regering upplät därför blötmyrar i norra Sverige för att folk skulle få en utkomst och en framtid där. År 1922 anlände 16 arbetsvilliga, svältfödda karlar i lågskor och hatt till järnvägsstationen i Vilhelmina. De travade 13 kilometer i djup snö in i urskogen.
Per Albin var en av dem. Jag lärde känna honom och hans öde i en pappkartong på vinden. Detta är en dokumentärroman om honom och hans familj i byn Mötingselberg utanför Vilhelmina.
Ur Eskilstunakuriren maj 1922:
”Vi är unga och kraftiga män som ha gått arbetslösa ett år och längre. Den som ej varit med om något sådant kan svårligen fatta det. Vår tillvaro har blivit fullkomligt ödelagd. Halvsvältande drar vi oss fram. Kläderna är i trasor. Något nytt är aldrig att tänka på. Det finns ej pengar till lyse. Då stänger man av elen och vi får sitta i mörker. Vi har ej pengar till hyra. Då vräker man ut oss på gatan. Ett helt år har vi dagligen drivit gata upp och ned bara för att få en stämpel i våra böcker! Detta är vanvett. Vi vill bli bönder och småbrukare, men aldrig i livet statkarlar…”
VK: Om ett heroiskt projekt på hjortronmyrarna… Lilian O. Montmar skapar ett äreminne över de arbetslösa industriarbetarna från Eskilstuna som bosatte sig i urskogen i april 1922.
Eskilstuna-Kuriren: De kom uppklädda i hatt och lågskor, travade i snö 13 km i väglöst land i hopp om att få odlingsbart land för sina familjer. Tiden var präglad av emigration, världskrig och statens maktapparat...
Aftonbladet: Människornas öden och envisa vardagskamp fångas med inlevelse och detaljrikedom...
BTJ: En synnerligen läsvärd roman i syfte "att dokumentera folket, tidsandan och en nu försvunnen bygd". Läs och begrunda!
Tidn. Kulturen: Med ett fruktbart växlande mellan det sakligt analytiska och känsliga närbilder och med imponerande research, där detaljerna är oerhört välplacerade, blir berättelsen mycket levande och läsvärd...
