Ur Sjömansflickan:
De är nyförälskade. Han behöver en ny säng till sitt nya hus.
”Vill du provligga några sängar”, frågar han.
På det stora varuhuset lägger de sig bredvid varandra i olika dubbelsängar. Hur mjuk ska sängen vara? Mjuk, mjukare, mjukast. Tramsar och skojar.
”Det ska vara två sängbottnar, två huvudkuddar och två täcken,” säger han.
”Jag tycker det är skönare med en sängbotten, en madrass och ett dubbeltäcke”, säger hon.
Han beställer två sängbottnar.
Åsa har gått i kloster för att skriva om sitt liv. Sitt kärleksliv. Hon måste försöka förstå varför hon stannade så länge. Var det värt det – för kärlekens skull? För barnen? Och själv då, är hon ofelbar? Kanske kunde hon ha gjort på något annat sätt? Sjömansflickan är en roman om kärlek och minne. Men också om ambivalens, längtan och barndom.
