Catrin är gift med Svante, litteraturkritiker och en stor egoist. Han har en livlig förståelse för de nya idéer som börjar komma från Hitlers Tyskland och har ett entusiastiskt samröre med tyska legationen. Catrin har en helt annan inställning, frihetsvänlig, varmhjärtad. För hennes del blir konflikten med Svante också personlig. Hon har fått kämpa hårt för att skapa sig en något sånär självständig ställning i äktenskapet, trots att hon själv svarar för den ekonomiska grunden och även för en god del av initiativet. När handlingen börjar har hon skrivit en roman, som just har kommit ut, men hon får inte det stöd hon behöver i den känsliga situationen av sin man, som framför allt är intresserad av hur mottagandet skall inverka på hans eget litterära renommé. Catrin har också bekymmer med sin egoistiska svärmor och hon har dessutom andra komplikationer i sitt känsloliv. Alice Lyttkens talar med värme och inlevelse för äldre människors rätt att också ha ett erotiskt liv. Men Alice Lyttkens viktigaste ärende är att skildra Catrins strävan att få hävda sin egen personlighet och inte som kvinna tvingas leva under ett välvilligt men obönhörligt förmynderskap.