”Den stora kyrkan” är Tove Folkessons personliga och poetiska berättelse om att föda - att sitta vid en dödsbädd med putande mage, känna livet spränga fram genom en, nästan höra kroppen klyvas. Det är en berättelse om livets naturliga liturgi: Att sörja ett försvunnet barn. Att sörja för bröllop och begravning. Att söka förlossning, och bli förlöst.
Boken tar vid där den uppmärksammade ”Hennes ord” slutar, men kan läsas fristående.
