âAtt skriva Ă€r nog vad som passar mig bĂ€st nu. Och det gör jag. Varje dag. Kanske Ă€r det bara pandemins inflytande över svĂ„righeterna med verklig gemenskap som fallit över mig idag, men jag tror nog att det handlar om Ă„ldrandet i sig. Man kanske mĂ„ste tröttna pĂ„ livet för att vĂ„ga dö? För att man gjort sitt. Eller kanske Ă€r det i vĂ„ra gener att bli mer hĂ„glös och innesluten i sig sjĂ€lv och till sist sakta vissna bort och somna in? Om man slipper svĂ„r cancer eller annan terminal sjukdom de hĂ€r sista Ă„ren.GlĂ€ds Ă„t handbolls-EM halv nio ikvĂ€ll. Sverige â Spanien. Det blir en svĂ„r match âŠâ
NĂ„gra ord till en ung feminist
Marianne Lindberg De Geer
audiobookbookTvÀra kast
Marianne Lindberg De Geer
bookUtan hÀnsyn
Marianne Lindberg De Geer
bookSig sjÀlv nÀrmast
Marianne Lindberg De Geer
bookFaktiskt tyvÀrr
Marianne Lindberg De Geer
bookUnder belÀgring
Marianne Lindberg De Geer
audiobookbookPĂ„ drift
Marianne Lindberg De Geer
audiobookbook