Den huvudsakliga forskningsfÄran i antikvetenskap Àr prÀglad av en teoretisk empirism dÀr den egna observationen och bearbetningen av kÀllmaterial betraktas som kÀrnan i verksamheten. Traditionell antikhistoria karaktÀriseras samtidigt av en objektivitet som kan pÄstÄs fordra att den aktive forskaren minimerar sin egen pÄverkan pÄ forskningsprocessen.
I FrÄn Homeros till Rom granskar Johannes Siapkas specifika forskningsfÀlt, exempelvis de struktur-, biografi- eller hÀndelseorienterade. Han konstaterar att traditionell antikhistoria oavsett fÀlt Àr prÀglad av ensidiga diskussioner av kÀllkritik och stannar av i en förlamande objektivitet. Genom att peka pÄ konkreta exempel i forskningens uttryck visar Siapkas pÄ disciplinens tillkortakommanden och poÀngterar att densamma trots allt baseras pÄ teoretiska fundament. Siapkas menar dÀrför att den gÀngse typen av teorilös forskning formas av sin egen situering och dÀrmed lider av avsnÀvad kontext. Med sin bok vill författaren problematisera och vÀcka diskussion kring de begrÀnsningar som frÄnvaron av teoretisk navigering medför.
FrÄn Homeros till Rom utgör den första delen av volym 3 i Johannes Siapkas omfattande bokserie om antikvetenskapens teorier.
