FjÀrde och avslutande delen i BerÀttelsen om Blodet.
KöldvĂ„lnaderna rann redan som tunn rök upp ur marken. De fnittrade krossad is och ljudet var kall skrĂ€ck som rann innanför min hud och fick mig att skaka. Men det var inte det vĂ€rsta. NĂ„got var fel med skymningen.Och sĂ„ ljuden. Jag ville inte höra pĂ„ ljuden. Hundratals avlĂ€gsna skrik. De ekade. Kom hela tiden nĂ€rmare, men aldrig fram.Nere vid korsvĂ€gen gödde galgmĂ€nnen vĂ„lnaderna med eld och sitt eget blod. BĂ„da rann rött och Ă„ngande i den bittra kylan och de spökblĂ„ dimmorna slukade allt hungrigt â lapade i sig det och vĂ€xte sig samtidigt starkare. Redan nu gick det att se fasta former inuti töcknet. Ben och senor som formades av blĂ„ glöd. Allt var sĂ„ lĂ„ngsamt. SĂ„ fruktansvĂ€rt att se pĂ„, men samtidigt sĂ„ omöjligt att slĂ€ppa med blicken.
NÀr Sunia och Wulf ÄtervÀnder efter tio Är i underjorden har krig brutit ut. Kylan hotar allt i sin vÀg och frostskymning, galgmÀnnens kallaste illdÄd, rÄder. Det gamla förbundet med de underjordiska Àr brutet men framför tvillingarna skuttar det mÀrkliga Sommarynglet som har en karta istÀllet för ansikte. Tyngda av Blodets mörka historia beger de sig mot IstrÀsket för att försöka finna Blodets gamla regalier. Kanske kan de pÄ nÄgot sÀtt hjÀlpa dem i kampen mot Kylan. PÄ vÀgen möter de vÀnner och fiender och tvingas gÄng pÄ gÄng ompröva tankar och sanningar. De slÄss mot en krypande insikt att deras döda far fortfarande styr dem frÄn andra sidan graven och att ingenting Àr vad de tidigare trott. Finns svaren i det frusna palatset med den tomma tronen?
En andlöst spÀnnande fantasyberÀttelse om tvÄ syskons kamp mot Kylan men ocksÄ en berÀttelse om priset för rigida tankemönster, fanatism och fundamentalism.
