Jag skriker men ingen hör mig, för det kommer inget ljud ut ur min mun.
Jag hittade inga ord. Det fanns inga ord för de kÀnslor jag hade inom mig.
FrÄn livets första andetag skulle mitt liv bli annorlunda. Det Àr en sorg som aldrig kommer slÀppa taget om mig. Jag fastnade inuti den som hatade sig sjÀlv, som hatade allt i livet. I en omgivning som fick mig att kÀnna mig, konstig, besvÀrlig och udda kunde jag inte acceptera den jag blev. Jag var inne i mörkret, men jag tog mig ut ur det.
Min Verklighet bestĂ„r för alltid och den kan fĂ„ mig att gĂ„ sönder av ilska och meningslöshet ibland. Ăven om det Ă€r svĂ„rt, sĂ„ försöker jag göra allt jag kan för att livet ska vara mer vĂ€rt att leva.
