NĂ€r Elof Ă€r tio Ă„r gammal dör hans far. DĂ„ blir lillebror Ivar och han ensamma, pĂ„ slĂ€ktingarnas nĂ„der. RĂ€dslan blir en följeslagare genom livet â en följeslagare som endast stundvis kan tuktas av berĂ€ttarglĂ€dje, alkohol och kvinnor.
Elof har klart för sig att han Àr en ynkrygg. Men rÀdslan fÄr aldrig avslöjas, inte vid fronten och inte inför hustrun Olga, som han dÀrför aldrig kommer riktigt nÀra. Stoltheten Àr det viktigaste. Den, och Heimanet, hemgÄrden som Àr det enda slÀkten nÄgonsin har Àgt.
Heiman Àr en koncentrerad slÀktkrönika som frÄgar sig vilket pris man fÄr betala om man aldrig fÄr vara sig sjÀlv. Ann-Luise Bertell skriver epik med ett vÀldigt driv, kristalliserat i starka sinnliga förnimmelser och kÀnslor. Kroppen Àr alltid nÀrvarande, vare sig det handlar om hÄrt fysiskt arbete, blodet som rinner ur en mÀnniska eller det första samlaget i bastun.
Heiman Àr liksom Bertells prisbelönta debut VÀnd om min lÀngtan inspirerad av gamla slÀkthistorier, sprungen ur den steniga österbottniska jorden.
