â Vi ska fara söderut, sa John Hillman, vĂ„ren till mötes â till Kalmar.
â Va!? sa hustru Kajsa.
De fint uppgjorda semesterplanerna pÄ Grekland och Italien fick alltsÄ skjutas pÄ
â som sĂ„ mycket annat i den trevna deckarfirman John & Kajsa H. Och alltihop berodde pĂ„ brevet, det mystifierande brevet frĂ„n gamle vĂ€nnen och lĂ€karen Arnold BĂ€ckström, som tycktes vara i knipa.
Att allt inte var som det skulle bland de goda borgarna i den pĂ„ ytan fridsamma residensstaden kunde Hillmans ganska snart konstatera. Dels var det den dĂ€r mystiska branden pĂ„ Ăland, dels en trevlig fest som slutade sĂ„ otrevligt â och ingen som ville tala om varför âŠ
SĂ„ John och Kajsa mĂ„ste gripa in, och det brukar ju leda till komplikationer, Ă„tminstone för dem som inte har rent mjöl i pĂ„sen. Hade Kavaljeren det? Gamla sĂ„r rivs upp, och det Ă€r inte mĂ„nga som gĂ„r helskinnade ur leken. För ett par gĂ„r det givetvis itu â men en tröst Ă€r, att de tu bliva ett!