Tove bor pÄ landet med farsan, en opÄlitlig skiftarbetare, syrran som flyttat hem igen, Àr arbetslös och orkeslös och mest bara ligger pÄ sitt rum och onanerar. Mamman har dragit. Tove rör sig liksom viljelöst mellan den fasansfulla högstadiemiljön som prÀglas av övergrepp, kaos och pennalism, hemmafester hos skitiga killar i skitiga hus med bedövande sprit, och hemmet, som hon vill vara i sÄ lite som möjligt. I byn bor de samhÀllsfrÄnvÀnda, dÄrarna och andra udda existenser.
Hur ska man gÄ genom dagarna? Hur kommer man nÄgonsin hÀrifrÄn? GÄr det att tro att nÄgra av alla hÀnder kan vara kÀrleksfulla? Jag gÄr och lever Àr en fruktansvÀrd kÀftsmÀll, skoningslös, det Àr sÄ hÄrt i den hÀr vÀrlden, och fult och vÄldsamt och hopplöst. Men Tove har en styrka och Unges sÀregna röst och stil mejslar fram hennes vÀg genom dagarna som gÄr, och visar pÄ en livsnerv genom hela skiten. Och en öm blick vÀxer fram utefter sidorna och bokens dikesrenar.
