Jag var Johannes Brahms

"Så egendomligt, men det var som om världen kom närmre; som om upplevelser, människor och fantasier trädde fram starkare, mer intensivt, när han slöt sig; när han blickade inåt; när han skrev."

Den framgångsrike förlagsredaktören Vilhelm förälskar sig i den gracila, hyperestetiska konstnären Gunilla - och är genast beredd att göra vad som helst för att få henne. Den långt yngre Mikael sitter framför datorn och får syn på ett profilfoto - och inser att den främmande kvinnan på skärmen, Anna, är någon han snarast vill lära känna. Hugo Alfvén blir fullständigt besatt av den vackra Marie Kröyer som han 1902 möter i italienska Taormina. Omedelbar kärlek drabbar även den tjugoårige Johannes Brahms när han 1853 träffar Clara Schumann i Düsseldorf.

Fyra parallella förälskelser - där komplikationen är att samtliga fyra kvinnor redan är gifta.

En mångfärgad fresk om människors dubbelhet, om passion, drömmar och själsfrändskap - men också om längtan och svek, om ensamhet och gemenskap, om lycka och sorg... Samtidigt en roman om konst i vid mening - som tröst, som livselixir, som nödvändighet.

Utöver de fyra huvudberättelserna, som alltmer vävs ihop, ger romanen mosaikartade inblickar i andra världskrigets sista dagar i det sönderfallande Tyskland.

"Berättelsen kretsar kring fyra förälskelser i olika tider och ställer frågor om människans dubbelhet. /---/ Gustavsson kopplar berättelsen till de narcissistiska dragen i vårt nutida samhälle, gränslösheten, att inte kunna få nog av upplevelser, passion och att inte nöja sig med någonting. Men också svårigheterna att leva tillsammans, Tinder och dagens förtingligande av relationer. Å ena sidan är de här vackra paren så lyckade men inombords är de så olyckliga och måste åka på lyxhotell för att andas ut." (förhandsartikel i Opulens, 17/12)

"Jag hittade äntligen något som passade mig att skriva om. Det kändes som att sätta spaden i myllan i något som jag ägnat hela mitt liv åt. Musik, konst och människoöden. Passionerade konstnärsnaturer som drivs av en gränslöshet som gör att de inte kan få nog. En måttlöshet som nästintill blir deras fall, säger Björn. /---/ Romanens personer har en glupande aptit på skönhet. De drömmer om hänryckande kärlek. Hur mycket är projektioner, hur mycket är verklighet? Komplicerat, och spännande." (förhandsartikel i Dalabygden 16/12)