Pappa Bosse hade redan bestÀmt var vi skulle semestra i Är. Om man nu kan kalla det semester. Meningen Àr att min syster Annika och jag ska lÀra oss nÄgot pÄ resorna. Mamma med. Pappa tycker han redan kan sÄ mycket.
"Rakt igenom den stora staden byggdes en mur. Det var för att hindra mÀnniskor som bodde i den ena delen att ta sig över till den andra."
"Varför reste folk inte en stege och klÀttrade över?" undrade min syster Annika. Hon Àr rÀtt snabb i skallen, dÄ och dÄ. Andra gÄnger fattar hon ingenting.
"Eller grÀvde ett hÄl och kröp under?" frÄgade jag. "Vad Àr det för stad?"
Pappa sa med allvar i rösten:
"KlĂ€ttra över eller grĂ€va sig under muren var farligt. Dom som Ă„kte fast, fick hĂ„rda fĂ€ngelsestraff eller vĂ€rre Ă€ndĂ„. Han la till: "ĂndĂ„ var det mĂ„nga mĂ„nga som tog risken."
I sin nya bok om Jespers och Annikas? 10 Âœ respektive 11 Âœ ? semesterresor med förĂ€ldrarna i slĂ€ptĂ„g till nĂ„gra av Europas huvudstĂ€der berĂ€ttar Jan Eric Arvastson nya Ă€ventyr, bĂ„de verkliga och "hittepĂ„". Men alla tĂ€nkvĂ€rda och spĂ€nnande.
Köpenick Àr berömt, för en alldeles egen historia. En skojares och bedragares historia.
"Ska ni höra den?" frÄgade pappa vid frukostbordet.
"Usch", sa mamma. "Jag vill inte att du ska berÀtta för barnen om bedragare. Finns det inga Àrliga fina mÀnniskor att prata om?" "Den hÀr skojaren var inte Àrlig", sa pappa. "I sÄ fall vore han ingen skojare. Men fin var han - i sin flotta uniform."