Alexander sitter pÄ trappen nÀr Eva kommer hem. Det har gÄtt flera mÄnader sedan hon sist hörde frÄn sin son. Nu Àr han plötsligt dÀr och de bÄda kÀnner en ovÀntad glÀdje.
Alexander har alltid haft en inprÀntad rastlöshet och det enda sÀttet för honom att kÀnna sig lugn har varit substanser. Nu har han slÀppt narkotikan efter en tid pÄ behandlingshem och han hÄller sig till alkohol och kringdrivande. Han har kontroll. Tror han i alla fall.
Eva har i sitt försök att kontrollera stressen över sonens beteende, strÀvat efter att vara perfekt. Hon jobbar plikttroget, upptrÀder korrekt, trÀnar och tar hand om sitt yttre. Hennes lugn kommer frÄn att stÀda, stÀda, stÀda sÄ att det blir fint igen.
Nu har de kommit i kontakt igen, men alldeles för lÀnge har mor och son slagit spikar i kistan för den inbördes relationen. GÄr den att rÀdda eller Àr det för sent?
"Kristallfasader" Àr en emotionell berÀttelse om kÀnslan av att vara bÄde ifrÄgasatt och misslyckad, men ocksÄ om att djupt inom sig bevara kÀrlek och hoppets lÄga.