NĂ€r jag vaknade i rummet i dunklet och tystnaden satt pojken pĂ„ sĂ€ngkanten. Ăgonen var större och sorgsnare, mĂ€rkta av vad de sett, och han var bĂ„de bestruken av nĂ„gonting Ă„ldrat och skrĂ€mmande och annorlunda Ă€n jag mindes honom, och precis samma nittonĂ„riga pojke som dĂ„ han försvann.
Hon bor utanför Paris med mannen och deras flicka. En morgon, i ett hotellrum som hennes vÀn bokat, sitter pojken som dog nÀr han var nitton Är dÀr. VÀnnen har bett om en ofattbar tjÀnst. Under vandringen hem har hon pojken med sig, liksom allt som hon lÀmnat i Sverige.
Magnificat Àr en bÄde konkret och mytiskt fÀrgad berÀttelse om förÀlskelse och sorg. Om att söka ett hem i en vÀrld som förblir frÀmmande.
