Direktör Berger såg förvånad på henne och då hon inte såg ut, som hon tänkte fortsätta, sade han:
— Vad är nu detta för dumheter, Margareta. Kom nu så går vi ut och äter en god lunch.
Han gick fram till henne och tog båda hennes händer i sina.
— Du ska få resa upp till Stockholm och gå igenom en sykurs och sedan får du gärna resa bort och lära dig litet hushåll. Du vet väl, att det är för din skull jag arbetar som jag gör. Du ska ha det bra i livet och en dag ska du gifta dig och få ett ansett namn och en god ställning.
Margareta drog ett djupt andetag, som om hon höll på att kvävas.
Ett fint parti, menade far och hon visste nog också, vem han ville hon skulle gifta sig med.
