Torgny Lindgrens nya roman handlar om den sista stora vÀckelsen i VÀsterbotten, om predikanten och tandborstningspropagandisten Olof Helmersson. Och om brÀnnvinet som sjunger skogens och cellulosans lov: Gammal Norrlands Akvavit.
Det hÀr Àr en berÀttelse om tre mer eller mindre tillfÀlliga besökare i det innersta av VÀsterbotten: konung Karl den femtonde, Jesus Kristus och den utlevade vÀckelsepredikanten Olof Helmersson. Och om ett synnerligen rart brÀnnvin.
Under 1950-talet upplevde den frikyrkliga vÀckelserörelsen en sista uppblomstring i VÀsterbottens inland. En av de dominerande predikanterna var Olof Helmersson, vida berömd för sina imponerande kroppskrafter och sin kraftfulla predikan. NÀr vÀckelsen började svalna gav han sig ivÀg, ingen visste vart. Nu, i nÄdens Är 2006, ÄtervÀnder han. Bygden har förvandlats till oigenkÀnnlighet. Liksom hans förkunnelse. Som han sjÀlv sÀger till den döde Sven Marklund: Jag frÀlste dig sju eller Ätta gÄnger och det hjÀlpte inte.
"Jag var pastor i Nedre AvabÀck, sade Olof Helmersson. Det var jag som vÄllade de sista stora vÀckelserna. Jag predikade i alla de sju församlingarna. Mellan nittonhundraförtisju och nittonhundrafemtifem omvÀnde jag fyrahundrasexton sjÀlar i de hÀr trakterna. NÄgra av dem tvÄ gÄnger.
Fanns det sÄ mÄnga sjÀlar? Ja, de fanns.
Jo, sade Leif Vikström. DÄ vet jag vem du Àr. Folket har pratat om dig. Men de har sagt att du var stor och lÄng och hade vÄgigt hÄr och krafterna som en jÀtte.
Det var lÀnge sedan, sade de skallige och skrumpnade Olof Helmersson.
Och det var du som införde tandborstningen hÀr i landet.
En predikant kan inte lÄta tÀnderna förfalla, sade Olof Helmersson. DÄ man predikar kan man inte ha löstÀnder som klapprar."