"Det Mam samlar i de bruna pÀrmarna liknar inte hÀndelserna i maj 1956 och vad som dÀrefter följde. Jag vÀntar pÄ att jag ska förstÄ vad det betyder."
Ett flickbarn ligger tryckt mot parketten invid en stÀngd sovrumsdörr. Hennes lilla hund verkar dÀst och förvirrad av socker. Det finns en berÀttelse som Àr en stöld. Och ett barn som förvandlas till ett ofrivilligt vittne. Samtidigt slumrar en oÄtkomlig mor bland mintpastillaskar och tankspridda anteckningar.
I Hanna Nordenhöks debutroman kommer en ung kvinna över nÄgra pÀrmar som beskriver hÀndelser som utspelades femtio Är tidigare, i de akademiska kretsarna i Lund i mitten av 1950-talet. En mammas barndom, en mormors kringskurna vÀrld. I de gamla dokumenten upptÀcker hon en berÀttelse om att sÀga och att tiga, att dölja och att svika, som hela tiden har beröringspunkter med hennes eget liv.
Promenaderna i Dalby Hage skriver en slÀkthistoria pÄ mödernet som knivskarpt sveper över bÄde förfluten och nÀrvarande tid.
