Efter det hastiga avslutet pÄ samboförhÄllandet med Totte, mannen som hon trott att hon skulle dela resten av sitt liv med, visste Erika att hon snart mÄste hitta nÄgon annanstans att bo.
Hur hade hon kunnat vara sÄ naiv att hon lÄtit honom ensam skriva under hyreskontraktet? Nu hade Totte gjort slut och Erika stod dÀr utan vare sig lÀgenhet eller sambo. NÀr allt ser som mest hopplöst ut, dimper det plötsligt ner ett kuvert i brevlÄdan.
Erika lÀste: "Genom en av bankens uppdragsgivare, erbjuds du att hyra en lÀgenhet pÄ tvÄ rum och kök pÄ Rapsgatan 4, Stockholm"
Detta erbjudande Àr personligt och gÄr ej att överlÄta.
"Ăgaren önskar att tills vidare vara anonym. Vid intresse kontakta oss snarast för ytterligare information. Med vĂ€nliga hĂ€lsningar Sven Svensson Bankkamrer."
Det var för fantastiskt för att vara sant, tÀnkte hon skeptiskt och var övertygad om att det rörde sig om ett slags practical joke frÄn arbetskollegorna. Men, om allt stÀmde, betydde det definitivt lösningen pÄ det akuta bostadsproblemet. Vem i hela vÀrlden erbjöd en lÀgenhet med lÄg hyra och förstahandskontrakt mitt pÄ sjÀlvaste Södermalm? tÀnkte hon.
I bakhuvudet ringde en liten förnuftig klocka som sa henne att om nÄgot lÄter för fantastiskt, Àr det sÀkert det. Vem var egentligen denne Sven Svensson och hur kom det sig att nÄgon hade valt ut just henne? Vad har jag egentligen att förlora? tÀnkte Erika. Hon var beredd att chansa.