Sokrates' död är en av de mest omskrivna händelserna i filosofins historia. Han dömdes till döden för, som man ansåg, sin subversiva verksamhet, en dom som verkställdes i en fängelsecell i Aten en vårkväll 399 f kr då han tömde den berömda giftkalken.
Lars Gyllenstens skildring av förloppet från 1960 är levande och frisk och en inskrivning av den nya tiden i en mytisk händelse. Det blir till en omvänd thriller. Ska den dödsdömde Sokrates lyckas hindra sina vänner och fiender att med list och våld försöka få honom att fly, och så beröva honom martyrkronan? Hur reagerar hans dotter Aspasia, för vilken den första kärleken är oupplösligt förbunden med faderns dödsdom? Och hur handlar Xanthippa, Sokrates hustru och sannolikt en av historiens mest förtalade kvinnor.
I Sokrates död vimlar det av anakronismer, berättaren ömsom raljerar och nästintill parodierar men med sin sedvanliga intellektuella skärpa. Eller som Lars Gyllensten själv säger i sitt förord: Men ändå – om berättandet liknade en lek, så var det ändå en allvarlig lek.
