Marie-Chantal Long har skrivit en gastkramande psykologisk thriller som inte kommer att lämna någon oberörd. Det är så spännande, så nära huvudpersonerna att man känner dem andas, och väldigt trovärdigt.
Martha känner sig ägd. Ägd av sin mamma som inte bryr sig om henne och har skaffat ny familj. Ägd av pappa Mikis som har träffat blonda, söta Solveig och förändrats från en bullrig, mysig kompispappa till en patetisk och nyförälskad 17-åring. Ägd av klasskompisarna för att de ser henne som den tjocka, fula tjejen som inte har på dansprogrammet att göra. Hatet växer inom henne ...
Ingen ser Martha som hon är, som hon känner sig inuti, förrän Adde dyker upp. Han känner sig också missförstådd, och är den första som frågar Martha varför hon är så arg. Och plötsligt börjar Martha berätta, och Adde lyssnar.
På något konstigt sätt ger de varandra kraft och de kommer fram till att allt skulle bli bättre om inte Solveig fanns. Innan de hinner tänka är de i full gång med att planera en kidnappning, som de faktiskt genomför ...
