DEN 9 APRIL 2003 kom Zingele med sin son Akana till Sverige frĂ„n ett bullrigt och stekhett flyktinglĂ€ger i Kongo-Kinshasa. De landade pĂ„ flygplatsen i ett kallt och vintrigt LuleĂ„, men tyckte att de hade hamnat i paradiset. De hade lyckats fly frĂ„n krig och fattigdom. Men Ă„ren pĂ„ flykt genom krigets fasor i Rwanda, Burundi och Kongo-Kinshasa hade satt sina spĂ„r, bĂ„de hos mor och son. NĂ€r Akana blev misshandlad i skolan och drogs in i drogmissbruk kopplades de sociala myndigheterna in. De stora kulturella skillnaderna mellan svensk socialtjĂ€nst och Zingeles afrikanska sĂ€tt att kĂ€mpa för sin son var nĂ€ra att knĂ€cka familjen. Zingele mindes de afrikanska traditionella sagor som hennes mormor i Rwanda berĂ€ttade för henne som barn. Sagor Ă€r ett viktigt inslag i barnens uppfostran i hennes kultur och att relatera till dem blev ett sĂ€tt för henne att klara sig igenom svĂ„righeterna. Zingele Ă€r Sakina Ntibanyiteshas alter ego och i boken Ă„terger hon nĂ„gra av sagorna frĂ„n sin barndom. Parallellt med dessa berĂ€ttar hon om sitt och sin sons liv i Sverige och reflekterar över sagornas giltighet för den verklighet hon möter i dag. Sakina Ntibanyitesha föddes i Burundi runt 1975. Hon vĂ€xte upp hos sin mormor men har helt stĂ„tt pĂ„ egna ben sedan hon var tolv Ă„r, utan förĂ€ldrar eller annat vuxenstöd. Nitton Ă„r gammal födde Sakina sonen Wilson. Samma Ă„r började Sakinas resa pĂ„ flykt undan krigets fasor i Rwanda, Burundi och Kongo-Kinshasa. Hon utsattes för stĂ€ndiga övergrepp, hon vĂ„ldtogs, fĂ€ngslades och torterades, men överlevde. 2003 fick Sakina flyktingstatus hos FN. Hon hamnade sĂ„ smĂ„ningom tillsammans med sin son i LuleĂ„ i Sverige. Sakinas skolgĂ„ng blev eftersatt under Ă„ren pĂ„ flykt. Först som vuxen fick hon möjlighet att studera. Hon utbildade sig till undersköterska och lĂ€ser nu vidare pĂ„ Komvux. Tidigt började hon skriva om sitt liv, bĂ„de för att hjĂ€lpa andra i samma situation genom att berĂ€tta om sina erfarenheter, men ocksĂ„ för att sjĂ€lv orka leva. »Jag bara skrev och grĂ€t. GrĂ€t och skrev«, sĂ€ger Sakina. Se mer pĂ„ www.sakina.nu Sakina Ntibanyitesha debuterade 2012 som författare pĂ„ svenska med tvĂ„ sjĂ€lvbiografiska böcker, utgivna pĂ„ Blue Publishing. Första boken Ormbarn handlar om hennes barndom i Burundi. I den andra delen Farligare Ă€n djur skildrar hon sina upplevelser i kriget. Hennes tredje bok Krig i paradiset Ă€r en verklighetsbaserad roman om tre tjejer som möts i ett flyktinglĂ€ger i Kongo-Kinshasa. Sakina mottog De Vylder-stipendiet för Invandrarförfattare 2014. Sagt om Sakinas böcker: »Med oförvillad blick betraktar hon Sverige och svenskarna och hennes iakttagelser Ă€r bĂ„de trĂ€ffsĂ€kra och tĂ€nkvĂ€rda ⊠en gripande skildring av en stark ung kvinna, som trots hemlĂ€ngtan och minnen av ofattbara grymheter lyckas skapa sig ett bra liv.« Inger Wassenius, BTJ »En stark berĂ€ttelse av en stark kvinna. Ingen kan lĂ€sa utan att beröras.« Karin Malmsten. Sveriges Radio »Jag hoppas att mĂ„nga lĂ€ser hennes böcker. DĂ„ förstĂ„r man pĂ„ riktigt vad krig gör med mĂ€nniskor.« Malou von Sivers?, ?Malou efter tio, TV4 (27 mars 2014) »Starkt gripande och med utgĂ„ngspunkt i sitt eget liv berĂ€ttar Sakina Ntibanyitesha om barnets och den unga kvinnans utsatthet under konflikter och krig (âŠ)Hennes minnen Ă€r brĂ€nnande angelĂ€gna« Ur juryn för De Vylderstiftelsens motivering.