Vi brukade gÄ, gena. Snabbaste vÀgen till tÄget. Den rÄa doften av barndom bakom granarna invid skogsvÀgen vid huset dÀr vi bodde förföljer mig.
Du. Alltid dĂ€r. Ăven nĂ€r dina spĂ„r Ă€r tysta som nu. Hörs inte. Syns inte. StrĂ€cker mig pĂ„ tĂ„ men ser dig inte.