I Astronomens hus återvänder Ivar Lo-Johansson till ungdomskärleken Måna. Huvudpersonen Bo Propst har, rik och höljd i ära sedan han dödat sin kärlek för att vinna äran, återvänt till sin ungdomstrakt som dräng. I hemsocknen ligger den storhetsgalne astronomen Dixterius hus, ett kråkslott, en produkt av den mäktigt symbolskapande fantasin hos denne de väldiga ansatsernas diktare. Att detta hus, uppfört till ingen rimlig nytta, till slut blir Propsts egendom, säger också något om den roll som fantasins, minnets och drömmens sinnebilder spelar i denna roman.
Astronomens hus erbjuder flera tolkningar. Enligt den enklaste läsningen är den en berättelse om en stormande kärlek som inte kunde dö, även sedan föremålet för hans kärlek är borta. Men sina finaste hemligheter skänker romanen åt de läsare som ger sig hän åt bokens djupare liv. Romanen har både ungdomsförälskelsens hetta, mannaålderns kraft och höstens stränga, ödsliga klarhet.
