Florence Nightingale, Elsa Brändström, Elsa Björkman-Goldschmidt och Henry Dunant drevs av en passion att ägna sig åt en stor uppgift. Deras liv och verk är bokens röda tråd, tätt hoptvinnad med Röda Korsets historia.

Istället för societetsliv valde båda att göra riskfyllda resor från läger till läger i Ryssland och Sibirien, vårda sjuka och döende och förhandla med kommendanter och generaler. Ibland var de nära döden, ibland fångar bland fångar.

Vad lär vi av boken? Att personer som känner empati för andra människor vårdar sitt eget psyke. Empati och medkänsla utan baktankar ger kraft och är helande för individen själv. Boken visar människans komplexitet. Hur det goda och det onda finns inom oss och att vi är kapabla till allt däremellan. Men för att det goda ska vinna måste vi se den andra, se individen i varje människa.

Dessa vittnesmål och erfarenheter är viktiga lärdomar i dessa oroliga tider då många människor är på flykt undan krig och visar att det går att göra skillnad även i en svår situation.