Mannen heter Larsson, kort och gott. Ett förnamn vore en blotta. Han är huvudperson i den här romanen, men inte i sitt eget liv. Han undervisar i statistik på universitetet, hans tillvaro består av enkla rutiner. Egentligen saknar Larsson minnen, han saknar ett förflutet, och vill inte bli störd. Men störd blir han: av en bekant som skriver på en roman om en charlatan vid Gustav den tredjes hov. Och av den rödhåriga kvinnan som en dag oombedd slår sig ner vid hans bord i universitetets matsal.
Christer Eriksson debuterade 1977 med Observatörens dagbok.
