Födda i våldets tecken är andra delen av trilogin om ”Hedersmannen” som avslutades med ”Solnedgången kan ingen ta ifrån mig” och skildrar Emmas svårigheter att älska sin son, vars existens ständigt påminner henne om våldtäkten. Svältfödd på kärlek gör John sitt yttersta för att vara till lags och bevisa sin duglighet. Hans döda morfar tröstar och ledsagar honom i en vit duvas gestalt. När vuxenvärldens sviker blir han hatisk och flyr in i en sagovärld, identifierar sig med hjältarna och gör uppror.
Emmas föräldrahem hade varit kärleksfullt. Nu lider hon av att samvetskval och blir svartsjuk, när John speglar sig i den japanska flickan Makos förälskade ögon. Emmas själstillstånd bidrar till att hon blir sjuk. Diagnosen är TBC. Emmas mamma, Ulrika, reser till New York och tar hand om John under Emmas sjukhusvistelse. Daniels och hans föräldrar, de judiska makarna Ari och Ariel, är de människor som med sina livserfarenheter bistår familjen och inflödar John självförtroende och egenvärde.
