Vinden piskar dem i ansiktet och det nyper i öron och kinder.
-Far, Àr vi inte framme snart; det mörknar nu?
-Jo dÄ; snart lilla vÀn. Se bara till och hÄll er varma, barn. Snart kommer vi fram till huset dÀr vi ska bo. DÀr har de lovat elda i kaminen tills vi Àr framme.
-TÀnk vad spÀnnande; far ska börja ett alldeles nytt arbete vid den stora gruvan. Nej han ska inte klÀttra upp och ned pÄ lÄnga och farliga stegar. Han ska arbeta i ett hus alldeles i nÀrheten av vÄrt nya hem. Det blir vÀl bra, flickor. Kanske kommer far att kunna vara hemma lite mer nu.
-Mor, behöver far inte hosta sÄ mycket dÄ?
Gustafva svarar inte, utan vÀnder hastigt bort blicken, som om hon inte riktigt ville höra vad Hedda frÄgat om. Hon spanar ut i det Ànnu kvardröjande vinterljuset. De borde vara framme snart.
Gustafva och Hedda kommer frĂ„n Hedsâ och Gunnilbo socknar i Bergslagen. Vi fĂ„r följa smedsdottern Gustafva och hennes dotter; deras livsöden under industrialismens Ă„rhundrade i Sverige, 1800-talet.
Ceres föddes pÄ MÀlkilÀ herrgÄrd i Finland och var slÀkt med nÀstan hela Finlands riddarhus. Evas mamma var av kungligt blod och sÄg dagens ljus pÄ Asa gÄrd norr om VÀxjö. Men de bÄda kvinnorna hade slÀktnamnet Ramsay gemensamt. Hur de trÀffades vill jag berÀtta om. Men jag vill ocksÄ visa hur de kom att hamna mitt i en politiskt turbulent tid för Sverige och Finland.