Josefin suger tag med blicken i Ellas och hon kan kĂ€nna precis hur det mĂ„ste ha pirrat! Josefin redogör för varje ord, skiftning och rörelse och ibland mĂ„ste de studsa omkring tjutande av upphetsning. Josefin lĂ€gger kinden nĂ€ra Ellas, utan att vidröra den, bara sĂ„ pass nĂ€ra att man kĂ€nner vĂ€rmen av den andres hud. - Jag ber att fĂ„ ringa ... sĂ„ kan vi ha sĂ€llskap ... nĂ„gon lunch. Men dĂ„ gĂ„r vi nĂ„gon annanstans ...! - Han har ingen kompis till mig? frĂ„gar Ella. SĂ„dĂ€r fem Ă„r Ă€ldre. - Fem Ă„r? grimaserar Josefin. - Du sa ju att han var vuxen? Ăr han tjugofem? frĂ„gar Ella. Ăr han det? Ăr han tjugoĂ„tta? Trettio? Ăr det en gubbe??? - Kanske trettiosex? föreslĂ„r Josefin. - Det Ă€r en gubbe!!! kvider Ella spyfĂ€rdig. Men sĂ„ enkelt Ă€r det ju inte. Josefin blir förĂ€lskad och Ella följer med pĂ„ dubbeltrĂ€ff. Hon blir fascinerad, det kanske Ă€r kĂ€rlek pĂ„ riktigt mellan Carl och Josefin. Och vad kĂ€nner Ella sjĂ€lv för den andre Karl? Hon kanske Ă€r sĂ„ annorlunda och vacker som han sĂ€ger. Ella och Josefin Ă€r 17 Ă„r och lever i glappet mellan den kvinna de förvĂ€ntas vara och de kvinnor de egentligen Ă€r. Det Ă€r inte lĂ€tt, men det Ă€r spĂ€nnande.
Christina Herrström skrev först TV-manus pÄ Glappet som sedan hennes man, Peter Schildt, regisserade för 6 avsnitt pÄ TV. Det blev succé hos bÄde kritikerna och publiken.