Under pÄgÄende krig och tryckande svensk tystnad skrev Eyvind Johnson den stora motstÄndsromanen om Johannes Krilon; en bok om Äret i tre Är: Grupp Krilon 1941, Krilons resa 1942 och Krilon sjÀlv 1943. I finurlig allegorisk drÀkt och mot ett livfullt tecknat Stockholm som fond Äterverkar krigshÀndelserna pÄ en liten grupp av samtalande stockholmare. Tryck- och yttrandefriheten var hotad. Johnson anvÀnde bland annat sin roman som kamouflage för rapporter om den nazistiska terrorn i Norge eftersom de svenska tidningar som tog upp Àmnet drogs in. Konstens möjlighet att bjuda motstÄnd bÄde demonstreras och diskuteras i denna tekniskt avancerade roman.
Med utgÄngspunkt i en ungdomlig kÀrlekssorg företar romanen en upptÀcktsfÀrd i Krilons förflutna, som liksom Eyvind Johnsons rymmer erfarenheter frÄn mellankrigstidens anarkistiska och konstnÀrliga miljöer i Paris och Berlin. Som krönika frÄn permittenttÄgens, ransoneringskortens och det nazistiska medlöperiets tid men ocksÄ som kÀrleksfull skildring av borgerligt gemyt pÄ stadshotell, i sportstugor och pÄ fiskeutflykt saknar romantrilogin om fastighetsmÀklaren Johannes Krilon motstycke.