Med rykande färska ADHD-diagnoser i bagaget sökte Ann Söderlund och Fi Lindfors efter en enkel lösning som kunde räta ut alla frågetecken och ta dem från kaos till balanserade vuxna. Nu skulle de äntligen bli lite mer som alla andra. Tvätthögen skulle krympa, sms skulle besvaras och räkningarna betalas i tid. Men lösningarna visade sig inte vara så enkla. Hade de kanske någon annan sorts ADHD än alla de som viftade med sina "superkrafter"?
Trots att diagnosen är så välkänd upplever författarna att det finns bristande förståelse, forskning och kunskap kring ADHD hos kvinnor − även inom vården. De ställs mot samma orimliga standard om hur en kvinna ska vara som alla andra kvinnor. Här ges inga fripass som "sköna snubbar" och "manliga genier" kan få och lyckas de inte dölja sin oförmåga att leva upp till samhällets förväntningar så används de som avskräckande exempel. Men att bli en mästare på att dölja sitt handikapp leder bara till missuppfattningar, eviga dimridåer och nästa generation utbränd flicka med duktighetskomplex.
I väntan på att samhället ska hinna ikapp diagnosernas komplexitet tar Ann och Fi en för laget och berättar, för kanske första gången någonsin, hur det faktiskt är att inte alltid förstå hur alla andra gör. Med humor, självdistans, nyfikenhet och kärlek beskriver de livet med ADHD. Hur det är att gå från att känna sig fucking amazing till en fuck up på 20 sekunder − ibland flera gånger om dagen. De beskriver hur det är att få en diagnos som vuxen(-aktig) och förklarar på ett osentimentalt och rakt sätt hur man gör lemonad av alla jävla citroner. De slår hål på myter, frågar experter, samlar fakta, intervjuar kvinnor med ADHD, lämnar ut sig själva och testar olika metoder, mediciner, strategier, ritualer och knep.
