Poesin jag skriver
Àr och förblir biografisk:
nÀr min döde far störtar in
i den vet jag det slutligen.
Det Àr en deklaration som har full tÀckning. Om sin fars bortgÄng, och alla kÀnslor det vÀcker till liv, skriver han starkt och intrÀngande i en svit dikter. Men han stannar inte dÀr. Han ger sig ut i landet utanför storstan, bland rovdjur, Àlvar, bruksorter och byar för att slutligen nÄ fram till vad som Àr kÀrnan i diktsamlingen: diktsviterna om vÀrldspolitikens skeenden, krigen i Afghanistan och Irak. HÀr rasar en vÀrldsbild, och hans djupa förtvivlan över tillstÄndet i vÀrlden kastar honom in i ett nÀstintill psykotiskt tillstÄnd. En gÄng nÀr han Àr som djupast nere tycker han sig se Jesus i sin lÀgenhet i à rsta. Men ur skÀrvorna och den personliga krisen kryper sÄ smÄningom en fördjupad socialistisk övertygelse fram, och i denna process spelar en radikalt tolkad kristendom en viktig roll.
Jakobsbrevet Àr en omfÄngsrik diktsamling, och dikterna i den har tillkommit under ett flertal Är. Det Àr en djupt personlig bok som Àr vidöppen för vÀrlden omkring oss: pÄ en gÄng dagbok och tidskrönika. I allra sista stund har en dikt om mordet pÄ Anna Lindh tillkommit.