"Jag ligger besegrad pÄ sÀngen och har blivit avklÀdd. Lakanen Àr av vitt siden som smeker min nakna rygg, gaveln Àr gigantisk och över oss hÀnger en vacker sÀnghimmel i spets. Jag kÀnner mig som en prinsessa."
Ă ret Ă€r 2087 och Meria Ă€r pĂ„ vĂ€g för att trĂ€ffa Arn, en man hon gĂ€rna skulle se mer av efter deras middagsdejter pĂ„ olika restauranger i Uppsala. Att han Ă€r rik har hon förstĂ„tt, och hans lyxiga takvĂ„ning pĂ„ Ăvre Slottsgatan Ă€r inget som sĂ„r tvivel om den saken. Inte heller de tre exakta kopiorna av Arn som möter henne i foajĂ©n. Kan hon lista ut vem av klonerna som Ă€r den riktiga Arn?
Klonerna Àr en erotisk novell om att slÀppa loss den lekfullhet som framtida teknik skulle kunna erbjuda, och om att njuta av varandra utan hÀmningar.