Cecilia Ek har blivit femtio, det är dags för henne att ta itu med sitt liv. Men i stället är det livet som tar itu med henne. Minnena från barndomen, men framför allt från alla de män hon förgäves försökt älska hinner upp henne. Och varför vägrar dansken från New York att släppa taget?
Viveca Lärns nya roman handlar om kvinnor och kärlek. Cecilia Ek är i femtioårsåldern, hon är ensamstående och bor i en gammal, lite förfallen villa i Örgryte, Göteborg. Hon har liksom inte behövt anstränga sig i livet för en lottovinst som hennes nu döda far vann i hennes namn har stått för grundförsörjningen, men nu är det slut med det. Hon måste rycka upp sig, börja försörja sig och har fått jobb som försäljare av nåt så löjligt som automatiska öronrensare.
Utbildningen i denna ädla konst sker i New York, på den märkliga kursen dyker det upp en märklig dansk som raggar på henne genom att säga att ödet har bestämt dem för varandra.
Det sätter igång denna tragikomiska berättelse. Cecilia varvar minnena från skyddad barndom med sina minnen av män. Många män, men av princip aldrig två med samma yrke. Allt berättat med ett väldigt gott humör, trots att det inte alltid varit så roligt. Hon har alltid trott att hon varit enda barnet, men i samband med att hon säljer villan får hon reda på att hon skulle haft en bror som försvann på mystiskt vis direkt efter födseln.
Dansken följer efter henne hem till Sverige och så småningom visar det sig HUR ödet länkat dem samman.
Kvinnan som var en fyr är en berättelse om en kvinna på gränsen till sammanbrott. Full av humor, och med ett allt starkare drag av svärta. Kan denna kvinna överhuvudtaget älska? Och varför vill dansken inte kyssas på riktigt?
