Det kanske Àr mig det Àr fel pÄ, sÀger Isabella.
Absolument, sÀger Mademoiselle Oiseau. Tacka kattungen för det. Jag blir sÄ fruktansvÀrt trött nÀr jag tÀnker pÄ att det finns folk som det inte Àr nÄgot fel pÄ.
Hon ryser tillgjort och plockar lite med fÄgelboet i hÄret. Sen slÄr hon sig ner pÄ soffan bredvid Isabella.
Isabella kĂ€nner sig nere. I flera dagar har hon legat pĂ„ Mademoiselle Oiseaus soffa och halvsovit mest hela tiden. Ăr det vĂ„ren? Eller Ă€r det bara för mycket av katter, fĂ„glar, flygande mattor och pĂ€rlhalsband? Mademoiselle Oiseau avskyr vĂ„ren, den luktar grĂ„t, sĂ€ger hon, och bestĂ€mmer sig för att lĂ€mna Avenue des Temps Perdus. Hon tar med sig Isabella.
Tillsammans promenerar de över Paris takÄsar, till en stad ovanför taken. LÄngt borta, men ÀndÄ helt nÀra. En plats dÀr drömmar möter verklighet och dÀr fantasin har fritt spelrum. Bland fjÀrilar, porslinskatter och en och annan tokstolle vÀcks gamla minnen till liv. Hur hÀnger allting egentligen ihop? Det kan vÀl inte bara vara en slump att den galna, underbara och charmigt excentriska MO och nioÄriga Isabella har blivit bÀsta vÀnner?
Mademoiselle Oiseau och landet Argentine Àr den tredje boken om Mademoiselle Oiseau och Isabella. En fantastisk saga om vÀnskapen mellan en flicka och en tidlös dam, om livet och kÀrleken och drömmarna. Om det som Àr sant och det som Àr nÀstan-sant, och om det som nÀstan Àr för bra för att vara sant, men kanske Àr sant ÀndÄ.