När Malin Isakssons farmor, Ulla Isaksson, dog lämnade hon efter sig en trave lådor med texter och brev. Hennes skrivande hade pågått i ett helt liv, från årskurs fyra till hospice, och bland annat resulterat i ett tjugotal romaner och filmmanus. För Malin Isaksson innebar de efterlämnade texterna en chans att åter få umgås med en älskad och saknad vän.
I Ordfronten #176 hör du henne i samtal med förläggare Pelle Andersson, om familjemyter och styrkeberättelser, om att låta sig bli besatt av ett material, och om vilken text som egentligen är den mest utlämnande – den biografiska eller den skönlitterära.
