Hon springer genom eldregnet, springer med sina slagna skrapade ben, sina armar med brÀnnmÀrken efter repet, sin kropp nedsmutsad, slagen och besudlad av hÄrda, klÀmmande hÀnder, sin sönderslagna lÀpp. Hon springer med en sjÀl som gör tiofalt mer ont.
Om du har ljugit om det hÀr, vad har du dÄ ljugit mer om?
Om du inte Àr den man jag alltid har trott, vem Àr du dÄ?
Plötsligt tar det slut. Regnet, blixtarna, hennes ork. Hennes springande ben blir stumma trÀdstammar. Precis nÀr hon sjunker ner pÄ knÀ stÄr de dÀr bredvid henne. De sandgula benen med grÄsvarta hovar. Ryttarens hand strÀcks mot henne.
TvÄ lÀnder. En organisation som ses som frihetskÀmpar av det ena landet, som terrorister av det andra. Journalisten Leyah Londo som hamnar mitt i och fÄr kÀmpa inte bara för sitt liv utan ocksÄ för att behÄlla sitt förstÄnd, nÀr hon fÄr veta mer Àn hon vill veta om de tvÄ lÀndernas problematiska förflutna och hennes mans del i det som hÀnder omkring henne.
Qui sine peccato est Àr Annika Rosendahls tredje roman. Precis som i hennes första romaner fÄr lÀsaren djupa frÄgor att ta stÀllning till i en roman med högt tempo, spÀnning och som alltid, starka personligheter och kÀrlekshistorier.
