Robyn
BÀr en Àngels beskydd.
Mörkret hade lagt sig som tvÄ svarta vingar över himlen likt ett tÀcke i grÄtt och svart. Det enda man kunde se var ett skimmer av en liten del av mÄnen som skymtade fram bakom nÄgra
synbara moln. Ljuset förflyttade sig i takt med att molnen rörde sig, eftersom det hade börjat blÄsa upp. Vindens kraft ökade minut för minut och skapade en kuslig kÀnsla. Under tiden hade
ett lÀtt sommarregn börjat falla, sakta ner mot dyningarna och det lÀt som dov musik nÀr det slog emot vattnet.
Robyn kom springandes pÄ den lilla stigen lÀngs med vattenkanten i sakta lunk. Hon kÀnde hur regnet gled ner över hennes kinder. Hon ryste lÀtt, fast Robyn inte var mörkrÀdd, tyckte hon ÀndÄ att det kÀndes spöklikt medan nÄgot
överraskar henne plötsligt och utan förvarning.
DÄ trÀder Polisinspektör Ebbe Larsson in och tar sig an fallet för att skapa rÀttvisa....
.