"I en av sina satirer berättar den ryske författaren Saltykov-Sjtjedrin om två generaler, som genom en olyckshändelse hamnat på en obebodd ö. Vana som de äro att leva på andras arbete, känna de sig fullständigt hjälplösa i sin nya situation. De irra omkring i naturen, äro hungriga, olyckliga och kunna inte sova.
”Vem hade kunnat tro, ers excellens, säger den ene, att den mänskliga näringen i naturtillståndet flyger omkring i luften, simmar i vattnet och växer på träd?
- Nej, suckar den andre. Jag måste tillstå, att jag ända till i dag trott, att bröd bli till i den form de ha på kaffebrickan om morgonen."
Johannes Edfelt (1904-1997) var författare, översättare och litteraturkritiker. Som lyriker hade han ett stramt suggestivt bildspråk och en mörk, pessimistisk grundton av personlig ångest och världens kris. Men också kärleksupplevelser, medlidande och hopp. I senare samlingar skrev han också prosadikter. Rysk realism om den ryska litteraturhistorien utkom första gången 1938.
